Dansopera: Everything my body thought

Dansopera Aenigmata ger föreställningen ”Everything my body thought” – en föreställning där dans och opera förenas fysiskt, visuellt och auditivt.

Aenigmata jobbar utifrån tre olika konstnärliga uttryck i föreställningen: operasång, den folkliga pardansen polska samt dansimprovisation.

Operasången och polskan får stå bredvid varandra som skilda uttryck, men möts även med respekt för uttryckens olika estetik. Föreställningen träder också över gränserna och övergår i genomkoreograferad ”operadans”, där dansimprovisation blir färdmedlet.

Trots att de olika uttrycken skiljs åt har de också mycket gemensamt: Man hanterar flera olika parametrar parallellt. Närvaron i pardansen gentemot ens egen kropp och partnerns. Medvetenheten om alla signaler som båda parter utväxlar, bådas rörelser, och impulserna från detta i kombination med musiken som driver de olika momenten i dansen vidare, samt en ständig medvetenhet om kroppen i rummet.

Allt detta tangeras i operasången. Genom medvetenheten om sånginstrumentet inuti kroppen – ett tredimentionellt instrument som man ej kan se, men ständigt känner och hör. Operakaraktärens tankar, känslor och reaktioner som kommer till uttryck genom texten och musiken. Impulserna som kommer från allt detta, kombineras i karaktärens vilja, drivkraft och aktioner och relaterar ständigt till de andra karaktärerna och den övergripande handlingen och kontexten, rummet och tiden.

– När våra skilda konstnärliga uttryck möts och enas, uppstår nya perspektiv som hjälper oss att se utanför de respektive uttryckens ramar. Vi hittar nya metoder att arbeta med och vi hittar nya sätt att förstå vårt arbete och dess förhållande till världen vi lever i.

– Det fysiska arbetet handlar mycket om att undersöka vad som driver sången och dansen. Vad kommer först, dansen eller sången? Vad händer med rösten när dansen får styra? Och vad händer med dansen när sången får styra? Är det musiken som ger impulsen, eller är det en tanke, en känsla, en reaktion?

Sammansatt blir dans och opera, dansopera/operadans, till ett koncentrerat kraftfält av känslor, där ord och handling accentueras och förstärks av dansens rörelser och estetik. Kroppen får tänka och tala tillsammans med rösten och bli ett helt fysisk uttryck för musiken.

Att dansa och sjunga opera samtidigt är krävande, men samtidigt känns det naturligt att kombinera. Vid en exposition för konstnärligt forskande sade en i publiken: ”Ärligt talat är jag inte särskilt intresserad av opera, men jag tycker om dans och när dansen nu kombinerades med opera, fick jag en helt annan upplevelse av operasången. Jag tyckte mycket om det.”